I'm back
In my words
Jag vägrar att använda ordet paus i min blogg. Det låter så krystat. Istället säger jag: jag tänker inte blogga på ett tag. Mina inlägg har inte känts särskillt intressanta eller roliga under den senaste perioden. Kanske för att jag inte alls finner någon entusiasm inför att börja skriva dem? Eller för att det sker för mycket i mitt liv just nu för att jag ska hinna blogga om det, eller orka.
Men jag lovar, jag kommer att återkomma. Starkare, intressantare och så mycket JAG som det kan bli! En ny plattform är det första steget. Resten får komma som det kommer. Play naughty until then!
c ya
nobody said it was easy 16:02
another vodka cranberry please 15:28
Vi började kvällen på ett lounge ställe som hette Volstead. En rätt liten men proper och påkostad klubb. Och misstog jag mig inte så kunde dj:en på pricken varit Jon Olsson. Han var minst lika snygg och han kunde musik han! Vi hann mingla lite med Gabriellas vänner och två glas bubbel senare var det dags för nästa klubb. Vi hamnade på en annan känd klubb som låg på precis samma gata, nästintill bredvid. Där vankades det tequila race och det bjöds på hela tre dansgolv (och som vi dansade). Efteråt gick vi vidare till Maddox. - en klubb för modeller med långa spindelben och annat känt folk. Vi träffade bland annat på en känd guitarist och jag var definitvt kortast i mina 13-centimeters. Besök Maddox om ni vill förlora all uns av självsäkerhet. Tjejerna kunde ha varit tagna direkt ur Vogue eller Sports Illustrated. They looked smashing. Men kul hade vi i varje fall!
Allt händer på PUNK 13:52
Vissa älskar sina liv. De förvånar mig inte, jag är en av dem. Det var på den här klubben jag satt bredvid Mischa Barton i vipen. Hon satt aldrig där den här gången. Men Punk bjöd som vanligt på ovanliga människor ändå. Ovanlighetens klubb. Drags, bögar, flator, bi, utklädda, vardagsklädda onormala och så dem normala. Vi. Punk är inte speciellt svårt att komma in på även om man inte är någon. Hit måste ni gå. Jag lovar, ni kommer inte bli besvikna. Man slutar istället aldrig att förvånas. Något som jag älskar med Punk är vimmelfotograferna. De hoppar runt, fotograferar i farten, och dansar vidare. Blir jag vimmelfotograf på Stureplan så kommer det vara min metod. Den var oövervinnerlig.
no party without vodka cranberry 13:25
Under min första visit i London så åkte vi aldrig tunnelbana. Gabriella vägrade. Så så här nöjd var jag efter mitt första åk med brittisk tunnelbana. Rätt så nöjd.. Deras system är rätt likt det svenska systemet förutom att deras gångar till diverse spår är milslånga och rätt ihoptrasslade. Det är ingen idé att försöka sig på det systemet om man är rädd för trånga utrymmen och har ett dåligt lokalsinne. Jag klarade mig galant och åkte tunnelbana flera gånger varje dag! Jag blev rättare sagt tvungen. Gabriella jobbar numer som bartender på Peter Pan teatern så våra dagar krockade mot middagstid. Jag fick helt enkelt ta mig hem själv och åka in på kvällen själv. Jag är så glad över att jag är självständig! 
No shit. Vi gick verkligen all in under min första kväll i London. Vi hamnade på en "members" club vid namn Movida. Vodka Cranberry idkades rätt bra under kvällens lopp. Ska du gå till Movida så ska du definitivt ha bord. Du blir serverad av minst två stycken nissor som ger dig allt du kan tänkas behöva och dem är OTROLIGT trevliga. Credd till London för deras otroliga nissor! Klubben bjöd också på annan underhållning i form av naken-dansare och flera olika dansgolv med musik anpassat efter rummen. Något som höjde stämningen på Movida var definitivt deras regler. Det fanns helt enkelt inga. Du kunde dansa på soffor, på bord och på baren om du ville. Det var mitt sagoland. Jag älskade det!
Det här händer inte 21:24
1. hennes faster fyllde år.
2. hon är snäll.
Jag vet inte riktigt om någon av motiven stämde, men jag väljer ändå att tro henne. För hon är trots allt en väldigt snäll tjej.
Hon dyker upp 10 minuter för sent och får i samma veva som hon kliver in genom dörren veta att killen heter Einar. (EINAR?!) Han är inte mycket äldre än henne och han är minst lika nervös som hon. Det börjar artigt. Alla tre, inklusive fastern, går till SNAPS för lite rosé. Dem alla får i sig 3 flaskor sammanlagt (jag ser scenariot framför mig) och alla blir minst sagt lite runda om fötterna. Fastern bestämmer i varje fall att hon ska gå, dem behöver henne inte längre. Dem bestämmer sig för att gå vidare till Metro. Varför sluta kvällen? Problemet är bara att hon har glömt sitt legg hemma, så hon åker hem för att hämta det, för att sedan komma tillbaka och möta upp honom på Metro.
När hon kommer tillbaka har killen druckit 8 öl. Dumsnäll som hon är bestämmer hon sig ändå motvilligt för att försöka sig på en kul date ändå. Så hon ger han en shot. För sakens skull, för stämningen. Han blir ännu fullare. Vakten ser det och han blir utslängd med huvudet före. Dem hinner komma hem till hans port och han spyr som ett djur. Han hittar inte nycklarna så hon får klättra upp in genom hans öppna fönster och släppa in honom innifrån. När han kommer in försöker han sig på ett "kom igen då, kyss mig" med spya runt munnen. Hon ler mest. För hon är så snäll. Hon skrattar bort det. Dagen efter inser Einar att han tappat nycklarna, mobilen, plånboken OCH han HAR en tjej hemma. Han lyckades bra!
Hon å andra sidan var på en JÄVLIGT bra dejt. Jävligt bra. Haha.
Finally 20:58
Fan. Nu förstår jag på allvar varför ingen tar mig seriöst när jag är arg.
Need some practise. Indeed.
London uppdateringen kommer imorgon. Lovar!
Update again 11:40
Imorn kör vi all in. No shit.
Home
Hej hörrni. Jag har precis kämpat mig innanför dörren med en 6 kilo tyngre väska. Shopping var det ja! Jag har verkligen haft en grym vecka i London! Tyvärr har jag lyckats dra på mig världens förskylning och feber, för att inte nämna hur trött jag är efter nattflyget (TA ALDRIG NATTFLYG!!!) så den här uppdateringen är ungefär vad jag orkar med så länge..
Men man mår som man förtjänar, inte sant?
So long
Jag har precis rökt sista nervo-ciggen och packat klart resväskan. Nu sticker jag till LONDON en vecka. Hasta la vista lovers! Ni andra, ha det för jävligt.
LEAVE THE WORLD BEHIND - AXWELL, INGROSSO, ANGELLO, LBL
They call it the hot tamale train
Jag är alldeles besatt. Den här videon får mig att rysa lika mycket varje gång. Till hösten börjar jag på cha cha. Thats it!
My death
När jag lyssnar på Carrie med Europe så ställer sig varenda hårstrå på kroppen, jag ryser ända in i benmärgen. Kanske för att låten påminner mig om min barndom eller för att jag olikt alla andra förknippar den med döden. Det var flera år sedan jag valde att ha den på min begravning. Den ska eka igenom hela kyrkan på en gammal grammofon.
Jag vet inte varför min begravning alltid har varit så viktig för mig. Kanske för att jag inte är riktigt säker på vilka vänner som är riktiga vänner för mig och vilka som kommer sitta där i kyrkan med genuina tårar. Eller för att jag alltid trott på ett kort liv; live fast die young. Lever man i den världen jag lever i så tvingas man ofta omge sig med småaktiga människor, samtidigt som man blir lite småaktig själv. Man förlorar många viktiga vänner på kuppen och i och med det förlorar man också sin självrespekt och respekten för andra. Man lär sig att sluta älska andra när man inte längre kan älska sig själv. Ibland sitter jag där, mitt i smeten, oälskad känns det som och förstörd innifrån och ut. Men det är alltid någon som räcker ut en hand, lyfter upp mig igen och får mig att vilja fortsätta. Som får mig att börja på noll igen, på vägen till en bättre människa. De människor i min närhet som gör så, DEM är riktiga vänner för mig.
Trofast vänskap.
closure
Du är en fin person. Du är någon jag alltid kommer att ha i tankarna när jag lyckats ta mig igenom en jobbig relation, när jag känner mig ensam eller när jag sätter allt i perspektiv och tänker; tänk om det varit annorlunda. Jag älskar inte dig. Jag älskar dig som person. Jag hoppas att du förblir lycklig, för det är du värd.
- Din Jasmine
DON'T DIE LINDSAY!
